Aglio e olio - en utflykt i det italienska köket
Skulle absolut känna mig inträngd om jag bodde i ett land som Italien! Men det är rätt gulligt det där att de alltid rör sig i jätteklungor... 
Fina bilder igen, och vad gott det här ser ut!!!!! Du borde verkligen ge ut en kokbok, om du inte redan har det...
Crrly-Jo det ar trevligt med italienare, de ar sa himla oppna o sallskapliga. Oftast i allafall! O jag tackar for komplimangen!
Åh, både lät och såg jättegott ut. Måste testa!
Mmm, precis i min smak!!
Revir; i Sverige på stranden vill man ha ca två meters radie runt sin filt för att inte känna sig obekväm, i Italien tycker man det är lagom utrymme till två familjer till. Att semestra i Italien är en utmaning på det viset.. hur när klarar jag främlingar innan jag reser mig och knyckigt går därifrån. Det kan verkligen kännas FYSISKT när någon är för nära.
Låter sjukt gott! Tom mina flunsabetyngda smaklökar vaknar t liv.
Bodde i It bara en kort sejour men saknar litegrann det där att trängas för att komma tillb in i stan m alla andra på söndagkvällarna, efter en dag uppe i bergen el vid havet.
Anne-gor det, det kanske hjalper mot kladan!
Eva-ja jag kan bli klart stord men har lart mig att utharda de flesta situationer.
Nattbuss- Och jag haller med dig att i bland ar det trevligt med narheten. En sak som jag verkligen gillar med italien ar att man kan tala med varandra utan att kanna varandra och sa gar man at varsitt hall och har haft en givande konversation...
Mmm, det var det värsta m att komma tillb t Sv: människorna glodde på mig som om jag var en idiot bara för att jag hälsade på / pratade m dem (främlingarna på gymet, i affären etc.) Hej hövlighet liksom.
Jag pratar ofta med folk i onödan i affären och så, tycker det är roligare och de flesta blir glada. Men om jag inte mår bra och gör så då kan jag må ännu sämre av det.
Min pappa var sån och jag tyckte konstigt nog inte ens som tonåring att det var pinsamt. Nattbuss jag håller på dej!
Man måste bjuda på att vara pinsam för ibland blir det kuligare! Kanske fördelen med en relativ stor stad som Stockholm, skiter det sej kan man ju hoppas att man inte ses igen.... U
U
¨Här på lannet hälsar alla på varandra. På promenader i byn säger man hej till den man möter, vinkar på bilarna, nickar till bönderna. ANNARS
några ord försvann, jag skulle skriva att annars blir de sura. Fick lära om från att vara stadsbo till landsortsbo helt enkelt.
Minns hur jag, efter ett års boende hos min italienska svärmor fått i ordning vårt eget hem, vägg i vägg med svärmor och under svägerskans familj, stängde in mig i huset och låtsades att jag inte var hemma. Då var jag i stort behov av ensamhet.
Pratar med okända gör jag ofta här i min lilla svenska småstad. Inget konstigt alls, men det kanske är mer accepterat att en medelålders tant gör det.
Susanne-jag forstar inte hur du stod ut!! Jag har en valdigt bra svarmor men det kanns skont att hon bor i Milano o vi har. Fast da missar man barnpassning o sant...
Just det där med revir är urjobigt.....kan bli jättestressad när folk ställer sig 3 cm ifrån en.....det kryper i hela min svenska själ......likaså på stranden när det sitter 25 pers på en kvm.....men jag börjar vänja mig.....men ibland är det tufft.....En annan sak är att här talar man om allt, även de mest personliga saker ventileras med främlingar.....och när börjar diskutera mig så blir jag superstresad.....det finns liksom inget privat.....är det likadant i Italien?
jo det ar det nog, har nog slutat att marka det o sa har jag ju lart mig att bara saga det jag vill att andra skall veta. Marco vet att jag ar ratt sa privat sa han avhandlar ju inte mig med andra. Men det ar inget att bry sig om Alex, det ar bara ett annat satt att kommunicera pa, sluta lyssna! Problemet ligger hos oss for om man pratar pa det viset i sverige sa ar det ALLVARLIGT medan har sa ar det ett satt att bekrafta att du finns o ett satt att umgas pa!
Commenting by HaloScan
