Aglio e olio - en utflykt i det italienska köket
Man pratar så bra när man promenerar. Jag och min bästis sedan väldigt länge gjorde också det, dock inte på kyrkogården utan i skogen och runt kvarteret, varv efter varv.
Så lustigt. Jag och min bästa kompis Kerstin, när jag var liten, vi gick också sååå långa promenader på vår och sommaren. Ofta till kyrkogården. Och vi kunde prata i timmar. Kanske är det där just med kyrkogården man gick till ute på landet? Eller varför hamnade man alltid där?
Nu när syrran och jag är ute på landet tillsammans går vi lång-rundor och alltid måste kyrkogården beträdas.
kyrkogårdar.. vad är det med er brudar.. har aldrig promenerat på såna.. promenader är bäst i sällskap.. det håller jag med om..
och det där med cykeln.. den var hur bra som helst.. fast nu har jag mycket mer tid för mig själv än jag haft på tretton år.. (de är 13 och 11)
här skiner vårsolen.. och jag ska gå ut och krafsa bort lite löv ur rabatterna.. kanske är det något grönt därunder *håller tummarna*
Trots vårsolen sitter jag inne och bläddrar bland dagens reklamskörd... Duka har en ny serie med martini- och champagneglas som heter Pistoia!
Vi gick långa skogspromenader, gärna utanför stigarna, så vi kände oss som om vi upptäckte nya platser... ibland hittade vi tillbaka, ibland inte. (Fördelen med att bo på en ö, visste vi inte var vi var, så gick vi bara på...förr eller senare kom vi fram till välkända ställen eller vatten.)
Hm... mycket av din mat blir jag sugen på. Det mesta, närmare bestämt. Men inte efterrätt med linser och ruccola. Sorry.
Promenader är fortfarande ett av mina favoritsätt att umgås. Har några som håller med och vi går ihop. Har lyckats omvända min man också, han VILL numera promenera med mig!
ja det ar helt tydligt att promenader pa eller utanfor kyrkogarden ar poppis har!
Och du Bloggis-tala om att inte oppna sina vyer! Dessutom sa kan ju inte jag som domare komma med nagot som de tavlande kanske redan har tankt pa, jag ar ju tvungen att hitta pa det minst troliga bidraget och det tycker jag att jag lyckades valdigt bra med! Och de ar faktiskt atbara!
Dina matbilder är magiska! Puh, jag har lite att lära...
Jag måste bara skriva och tala om hur fantastiska jag tycker att dina bilder och recept är! Det är en fröjd för ögat att läsa din blogg, och för gommen också - det vattnas i munnen bara jag läser dina recept ...
Helena-Tack!
Ulrika-T.o.m. det har som Bloggblad ratade? Tack skall du ha, harligt att hora! Jag gottar mig at ditt och Helenas (se ovan) berom...
Det där ser fantastiskt gott ut...kan det var dropparna som likt diamanter lockar ögat?
Kapple-maste vara dropparna....tack! Ha, dar ser du Bloggis att det finns de som uppskattar lite nydaning!
Commenting by HaloScan
